”Jag har med viss rätt blivit anklagad för att vara en hycklare”

Svenska Måltider Nils Wetterlind Scandinavian Organics

Nils Wetterlind, före detta Greenpeace-aktivist, tre år efter starten finns ”dina” förädlade restprodukter i 850 svenska och danska butiker, hos matkasseföretag och i storhushåll. Snart ska Scandinavian Organics lanseras via en jättekedja i Storbritannien. Hur går det nu med ekokriget?
– Det går bra! När vi började för ett år sedan kastades säkert 80 procent av alla ekologiska höns. Nu är det mindre än 20 procent. I år kommer vi att ta hand om 1 miljon svenska höns, och förmodligen 1 miljon danska. Sen har vi alla grönsaker som inte platsar i hyllan för att de är för korta eller tjocka. Samtidigt som vi kastar bort svenska värphöns och grönsaker, så importerar vi tonvis från utlandet. Det är helt sinnessjukt! Vi vill ta hand om alla de här fantastiska råvarorna och lägga tillbaks dem i näringskedjan. Det finns helt enkelt inga förlorare här. Ingen miljöförstöring, bönderna får betalt för något de tidigare fått slänga och prissättningen är bra.

Går ni med vinst?
– Vi ligger fortfarande på röda siffror men vi har stora förhoppningar om att det ska ändras. Vi startade 2013 och i dag har vi 18 anställda. Sen var jag tvungen att börsnotera oss för ett drygt år sedan, 25 års sparkapital rök nämligen rätt fort. Det är dyrt att etablera sig. Själv är jag bara en glad tjockis med passion och glöd men nu har vi äntligen fått ordning på skutan. Vi har tagit in en engelsk super-vd som kommer från miljardföretag och för första gången växer vi månad för månad, du vet det som alla gillar så mycket, sustained growth. Vi har gått från att vara ”Nils och hans glada gossar” till ett duktigt företag.

Kan du sammanfatta ert framgångsrecept?
– Allt måste funka! Du måste ha rätt produkt på rätt plats i rätt tid, du måste ha pengar och uthållighet, du måste ha väldigt duktiga människor som jobbar i företaget, du måste ha tur. Och ju hårdare du jobbar, desto mer tur har du.

Hur kom du på idén till Scandinavian Organics?
– Förutom att sitta i Greenpeace-båtar har jag bland annat byggt ekologiska lyxvillor av bambu i Bali, men jag har alltid drömt om att ha en ekologisk matfabrik. Ännu tidigare, när jag var en ung gosse i London, blev jag ”adopterad” av en stor, judisk familj – det var som att plötsligt leva i en Woody Allen-film. Kycklingsoppa och den judiska folksjälen är starkt förknippade. Är du ledsen – kycklingsoppa. Är du glad – kycklingsoppa. Är du sjuk – kycklingsoppa. Det där har följt mig genom alla år. När vi flyttade hem till Sverige i slutet på 2011, märkte jag att det inte finns riktiga buljonger att köpa i Sverige utan bara kemikalieskit. Så jag tänkte: ”Nu eller aldrig” och 2013 drog jag igång en liten buljongfabrik.

I dag är den lilla fabriken börsnoterad med 400 aktieägare. Mycket på grund av att ni paketerat om den gamla husmorsfavoriten ”kokt höns” till färdigmat. Hur kom du in på just höns?
– När jag experimenterade med buljongkoket där hemma använde jag Bosarpskyckling, sen hörde jag talas om Peter Carlsson som driver Sanda Hönseri. Det var han som ringde upp mig och sa åt mig att sluta med kycklingarna, vi hade möte och fem starköl senare rullade man hem i en taxi, nyfrälst i höns. Men du kan inte vrida tillbaka klockan – du kan inte tvinga folk att stå och koka höns i tre timmar. Att bara göra buljong på dem blir för dyrt, så jag testade att mala ner köttet med min lilla köttkvarn och använda färsen på olika sätt. För ett år sedan, våren 2015, började själva produktionen.

Ni har också samarbetat en del med kommuner, bland annat använde ni ett skolkök i Södertälje som testbädd för nya produkter. 
– Det är detta mitt hjärta brinner för! Visst kan du göra ”grass-fed”, hängmörad oxfilé och sälja den för 700 kronor kilot men du förändrar knappast världen. Vi vill istället göra maten så billig att skolor och äldreboenden har råd att servera nyttig, svensk och ekologisk mat utan gluten, socker eller för mycket salt. Sen kan man vara hur jävla helig som helst men om det inte är gott, så är det kört. En kommun vi har samarbetat mycket med är Göteborg, en kostchef där hade kört ett blindtest mellan våra köttbullar och Mamma Scan i en skola och vi fick det absolut bästa resultatet. I dag går knappt 30 procent av vår omsättning till offentlig verksamhet men här har vi bara krafsat på ytan.

När tänker ni ge er i kast med att förbättra maten till de äldre?
– Vi har faktiskt gjort en näringsdryck av hönsbuljong som blivit godkänd som kosttillskott. Den är gjord på fettet som flyter upp till ytan när man har ställt den i kylen och den är fullspäckad med näringsämnen. Istället för de här kemiska näringsdryckerna som smakar cappuccino – ge en kopp kycklingbuljong till de äldre istället!

Färs, köttbullar, biffar, färdigrätter och buljonger – vad står näst på tur?
– I höst, vecka 38, kommer vi att lansera en rad nya produkter. ”Förädla mera” är honnörsordet. Det finns väldigt lite bra, ekologisk färdigmat och det är ingen hemlighet att vi kommer att satsa ännu mer på det. Även vi ekofanatiker måste ha råd att vara lata ibland.

Många menar att den svenska matbranschens framtid hänger på export, framför allt till Asien. Håller du med?
– Ur vår synvinkel säljer vi tio gånger mer kött- än buljongprodukter. Vi har ett otroligt överskott på skrov. Så ja – vi måste börja exportera de förädlade buljongerna. Just nu är det inte möjligt att exportera ”poultry” till Kina men nästan hela Asien är buljong- och kyckingbaserat. Däremot ska vi snart börja exportera färdigrätter till England, via en stor kedja.

Men ändå – hisnande två miljoner höns och fem miljoner kycklingar kastas bort varje år. De flesta av dem är icke-ekologiska. Varför tar ni inte hand om icke-ekologiskt kött också, istället för att det ska kastas?
– Jag har med viss rätt blivit anklagad för att vara en hycklare, just för att de icke-ekologiska hönsen går till spillo. Men jag skulle inte servera mat till mina barn som inte är ekologisk, då är jag inte heller beredd att sälja det till någon annan. I och med att vi har den här affärsmodellen, uppmuntrar vi dessutom andra att ställa om sig. Jag inser att det inte är ett perfekt svar men det är mitt svar. Man måste göra ett vägval i livet och bestämma sig för vem man vill vara.