“Det handlar inte om att pracka på världen genteknik”

Jens Sundström, genteknikforskare, SLU

Jens Sundström, gentekniker och samverkanslektor vid SLU, varför behöver världen genmodifierade grödor?
– Jag tycker att vi måste fokusera mindre på själva tekniken och mer på själva resultatet. vi skulle behöva få fram sjukdomsresistenta grödor för att minska kemikalieanvändandet, eller odla för ett förändrat klimat – det kommer att bli torrare i Sydeuropa och blötare och varmare här. Det handlar inte om att pracka på världen genteknik, utan om att man ska närma sig GMO-frågan på ett vetenskapligt sätt.

Fattar EU inte sina beslut på vetenskapliga grunder, menar du?
– I Europa är det extremt svårt att få fram godkännanden på grund av att det funnits politiska låsningar. Jag tycker att man, om det gjorts en riskvärdering där man analyserat riskerna och man inte hittat några, bör kunna tillåta odling. Problemet med att ha en sådan fokusering på själva tekniken är att den har blivit så dyr att vi inte får fram grödor tillräckligt fort för att möta många av de problem vi har i dag.

Kan du ge något exempel på ”bortslösad” GMO-forskning?
– Vi hade en potatis som togs fram här i Sverige som hette Amflora. Ansökan lämnades in 1996 och den godkändes först 2010, efter 14 år av politisk tröskning. Potatisen skulle användas till biologiskt nedbrytbara förpackningar, så istället för att vi skulle importera sockerrörsstärkelse till exempelvis plastkassar hade de svenska bönderna kunnat odla sin egen stärkelse.

Hur gick det sedan?
– Just den här potatisen odlades i två år, sedan lades den ner. Det företag som tagit fram den, kemikalieföretaget BASF, gjorde bedömningen att det politiska motståndet i Europa var så stort att man flyttade verksamheten till USA.

Är det inte lite av ett imageproblem, att det så ofta är just kemikalieföretag som ligger bakom GMO-forskningen?
– Det är en väldigt vanlig synpunkt. Men med det regelverk som ligger bakom så är det bara de riktigt stora spelarna som har råd.

Får man odla genmodifierade grödor i Sverige i dag?
– I Sverige styrs vi genom direktiv från EU, alltså får vi odla de grödor som är godkända för odling inom Europa. Men det finns inte så många – potatisen blev ju nerlagd och jag tror bara att det rör sig om en soja och en majs, men de är inte aktuella i Nordeuropa.

Kan vi inte bara använda oss av konventionell växtförädling?
– Med konventionell förädling har man mindre kontroll över processen, med genteknik kan man kontrollera att man får det resultat man har planerat för. Det gör att man kan arbeta lite mer riktat och det blir lättare att göra en uppföljning. Det är konstigt att genteknik anses som mer riskabelt, än när allt bara flyter runt lite slumpmässigt.

För några månader sedan kunde man läsa att SLU med hjälp av genteknik fått fram en ny, stärkelserik potatis som påminner om Amflora som du tidigare nämnde, men som faktiskt får odlas fritt. Hur är det möjligt?
– Tekniken som man använt sig av brukar kallas ”geneditering”. Det innebär att man använder man sig av genteknik i ett inledande skede men det finns inga spår kvar av främmande DNA i slutprodukten, därför räknas den inte som GMO. I den nya potatisens fall använde man en ”gensax”, ett protein som bryts ner efter en tid. I fallet med Amflora fanns genen som man hade tillsatt kvar, därför klassades den potatisen som GMO.

Finns det ingen risk för att EU surnar till och skärper lagstiftningen för att komma åt även den nya typen av genediterade grödor?
– Alla gensaxar går under rubriken ”nya tekniker” och har utvecklats de senaste åren. De är inte reglerade – än. Förra året ställde min och en annan forskargrupp frågor till Jordbruksverket om huruvida det behövs tillstånd för att göra fältförsök med såna här grödor. Deras tolkning av den nuvarande lagstiftningen blev att det inte behövdes någon ansökning.

Den nya ”superpotatisen” – kommer man att passa på att odla den i stor skala innan EU eventuellt hinner sätta käppar i hjulet?
– Det tar extremt lång tid att få fram sättpotatis, det krävs helt enkelt jättemånga odlingssäsonger om man ska få volym på produktionen.

Du har sagt att man skulle kunna minska mängden bekämpningsmedel i jordbruket med hjälp av genteknik. Hur?
– Tidigare togs det fram en potatis, Fortuna, för svenska förhållanden som var resistent mot bladmögel vilket är ett jättestort problem. Potatis odlas på 3 procent på den svenska arealen men står för 20 procent av alla fungicider som används, alltså bekämpningsmedel mot svamp. När det är lite blött måste man som bonde spraya en gång i veckan under odlingssäsongen. Och flera av de här bekämpningsmedlen vill kemikalieinspektionen fasa ut helt. Men den bladmögelresistenta potatisen godkändes inte. Så man kan säga att vi har sprayat väldigt mycket mot bladmögel i onödan.

Fast man har ju kommit fram till att det faktiskt används 28 % mer växtskyddsmedel på GMO-soja än på konventionell soja i USA?
– Det är viktigt att hålla rätt på vilken egenskap som man pratar om i det här sammanhanget. Grödor som gjorts resistenta mot insekter har bidragit till en minskad användning av insektsgifter. När det gäller grödor som gjorts resistenta mot ett visst ogräsmedel, som glyfosat, så har det bidragit till en ökad användning av just glyfosat. Detta har med tiden lett till att ogräs blivit resistenta och att bönderna fått återgå till de ”gamla” bekämpningsmedlen.

Men det är väl inget vi kan bortse från?
– Problemet är att bönderna i USA ofta förlitar sig på en enda metod och en enda gröda, istället för att växla mellan grödor och exempelvis mekanisk ogräsbekämpning. Det är ett oskickligt användande av glyfosat, helt enkelt.

Många menar ju att GMO är ett hot mot den biologiska mångfalden, är det fel?
– Det beror på. Grödor är generellt är dåliga på att klara sig utanför åkern. De är känsliga och de måste få näring. Det är ingen skillnad om de är resultatet av genteknik eller ej. Ibland tänker man sig också att vissa egenskaper kan sprida sig. Då måste man titta på om grödan har några vilda släktingar och vilken egenskap man har tillfört. Raps kan korsa sig med åkerkål så där kan det vara ett problem, men inte för potatis eller majs som saknar vilda släktingar här i Sverige.

Vad är sannolikheten i dag för att en GMO-gröda skulle få säljas i Sverige?
– Vi har redan i dag 50-60 grödor som är godkända för import. Men att odla dem är en annan sak. Även om vi får tillstånd att göra fältförsök är det på grund av det politiska motståndet en ganska liten sannolikhet att något av det vi gör skulle nå godkännande och komma samhället till nytta.

Har du något drömscenario?
– Jag skulle helst se att man tog ett helhetsgrepp och inte hade ett regelverk som fokuserade på tekniken, utan på vad slutprodukten är och vad den kan uträtta.

Vad tror du krävs för att nå dit?
– Det finns till exempel ett virus som slår hårt mot bananer och om vi ska möjliggöra en större ekologisk produktion måste vi helt enkelt ha en resistensförädling med hjälp av genteknik. Jag tror att om det en dag inte finns några bananer att köpa, då kanske man kan tänka sig en genmodifierad banan.