“Vi håller på att tappa kontrollen”

Svenska Måltider Fredagsintervjun med Björn Olsen, professor Infektionssjukdomar vid Uppsala Universitet och expert på multiresistenta bakterier

Björn Olsen, professor Infektionssjukdomar vid Uppsala Universitet och expert på multiresistenta bakterier – är det sant att det används mer antibiotika till friska djur än sjuka människor i dag?
– Det stämmer. Två tredjedelar av all antibiotika som används globalt går till husdjursnäringen, och då menar man allt från den stackars lilla räkan till enorma biffdjur. Många gånger är det samma typ av antibiotika som man använder till oss människor men här häller man ner den i maten för att djuren ska växa snabbare, eller också gruppbehandlar man djur för att de inte ska bli sjuka eftersom de står så trångt.

Varför är det här så farligt?
– Antibiotikan finns inte kvar i köttet när vi äter det, men överanvändandet skapar resistenta bakterier som sedan kan sprida sig från djur till djurskötare och vidare till turister eller andra människor. Personerna som har utsatts för de resistenta bakterierna kan bli sjuka, då tar de kontakt med sjukvården. På många håll på jorden tar man inte reda på vad folk lider av på sjukhusen utan där hinner de sprida sina bakterier.

Vad är egentligen antibiotikaresistenta bakterier?
– Bakterierna som är resistenta blir kraftfullare, men de behöver inte vara aggressiva. Ofta finns de i tarmen och det kan vara okej om du är frisk, men om du får cancer blir de plötsligt extremt svårbehandlade. De mest utsatta blir för tidigt födda barn, eller människor som är svårt sjuka. Det är de som riskerar att få infektioner som är svåra eller omöjliga att behandla. Och om det rör sig om helresistenta bakterier – vad har vi då att sätta emot? Absolut ingenting!

Vilka är de värsta antibiotikasyndarna?
– Om vi tar hajmalsodlingar i Vietnam som exempel, så kan man ibland hälla ner tjugo sorters antibiotika i fodret. Detsamma gäller alla djur som man har i stora flockar: grisar, kycklingar, jätteräkor, you name it. Och i flodvattnet vid antibiotikafabrikerna i Indien har man funnit extremt höga koncentrationer av framför allt syntetiska antibiotika. Reningsverken är ofta inte designade för att ta hand om den typen av rester heller så halterna ökas på och leder till ännu större resistensproblem som i slutändan sprider sig till vårdsektorn.

Danska grisar lyfts ofta fram som ett dåligt exempel. På vilket sätt bidrar dansk grishållning till antibiotikaresistens?
– De har ju problem med sina MRSA-grisar. Nu i veckan gick ett inslag på SVT som handlade om grishotell, det innebär att man fraktar grisar kors och tvärs över Europa, sen slaktas de och skickas tillbaka. Ju fler djur man packar ihop på en liten yta, desto större risk att vi får infektioner som sprider i de här flockarna. Allt detta leder till att vi håller på att tappa kontrollen.

Norsk laxuppfödning har det tidigare riktats kritik mot, hur ser den ut i dag?
– Tidigare var det en populär syssla att blanda in helsyntetiska antibiotika i fodret som sedan sakta silades ner till havets botten. Man hade väldigt stora besättningar där laxarna låg och skavde mot varann vilket orsakade skador, på samma sätt som i en höns- eller grisbesättning, så man tänkte att detta kunde vara en genväg. Men nu har man i stort sett satt stopp för överanvändandet av antibiotika i laxodlingar.

Hur sköter sig de svenska bönderna?
– Mycket bra! Sverige och ett par länder till har en väldigt hård och restriktiv hantering av antibiotika. Man kan behandla på flocknivå men man använder nedbrytbara antibiotika.

Vad är skillnaden mellan nedbrytbara och icke nedbrytbara antibiotika?
– I början användes antibiotika som man hittade i naturliga celler, sen kom man på att man kunde koppla på olika kedjor så att det inte skulle brytas ner så fort i kroppen. I vissa fall har vi också skapat helt nya, syntetiska antibiotika och då finns det inga system i naturen som kan bryta ner dem vilket leder till att de snabbt ackumuleras där.

Vad tror du kommer att hända i slutändan?
– På sikt kan vi hamna i en post-antibiotikaera där vi inte kan bota de infektioner som vi tar för givet att vi kan bota, som lunginflammationer, mjukdelsinfektioner eller blodförgiftning. Allt sådant kan bli extremt problematiskt. Vi har haft antibiotika i 70–80 år och hela tiden haft en extremt hög förskrivning, och under den tiden har resistensmekanismerna dykt upp en efter en. När jag gick läkarutbildningen på 80-talet läste man om det här men då tänkte man att det aldrig skulle bli verklighet. I dag är det en klinisk realitet; resistensproblemen har blivit en pandemi. På vissa håll kan man inte behandla sådant som gick att behandla för 10–20 år sedan.

Hur löser vi det här?
– Förutom att städa upp inom vårdsektorn måste vi tänka om när det gäller hur mycket animaliskt protein vi skall äta och av vilken typ. När kött är billigare än grönsaker – då är det något som är allvarligt fel. Prissättningen borde ju ske enligt näringskedjan: ju högre upp, desto högre pris. Då skulle vegetabilier bli billiga och kött dyrt.

Vad skulle du aldrig äta?
– Jag äter inga djur som är uppfödda mellan fyra väggar, utan bara utegående svenska kycklingar, kossor och lamm. Det tycker jag att jag kan kosta på mig. Sen äter jag mycket mindre kött än vad man normalt gör och definitivt inte sådant som kommer från Thailand eller USA. Kyckling äter jag otroligt sällan. Det sägs att man ska äta kyckling för det är så klimatsmart, men man tänker sällan på att mycket av kycklingen föds upp i en industriell skala där olika typer av virus och baktreier orsakar problem.

Fast nog måste man kunna föda upp djur på ett bra och antibiotikafritt sätt även mellan fyra väggar?
– Absolut, men för mig är detta en del av en större fråga. När vi har djur som är utegående ger det en biologisk mångfald och den tanken tilltalar mig väldigt mycket. Tyvärr skiter de flesta människor i allt utom priset, och det gör att marknadsevolutionen ser ut som den gör. Men om producenterna skulle få en tydlig signal om att fler människor vill ha kött som är producerat på ett schysst sätt, då skulle det kunna bli en förändring.

Sveriges största mjölkgård Wapnö kommer snart att lansera sitt ”Miljökött” på bred front, där huvudargumentet är att djuren aldrig fått antibiotika.
– Det är ett mycket bra försäljningsargument – ett framtidsargument! Och förstår man inte det så måste man läsa på.

Pågår det några diskussioner?
– O ja, både från FN:s och WHO:s sida säger man att detta är framtidens utmaning. Tyvärr har det inte lett till några större framsteg. Tiden går och resistenproblemen ökar.

Du låter lite uppgiven?
– Ja, lite… men det är bara att vända sig mot solen och fortsätta. Och ju fler som orkar tänka i tre steg istället för i ett, desto längre kan vi nå. Det här är trots allt ingen rocket science utan väldigt, väldigt enkelt.