Äppelimportriket

Äppelriket är en fabrik med kontor och lager samt 93 odlare i Kivik. Foto: Miriam Preis

Endast Sverige svenska Aroma har. Ändå importeras runt 75 procent av äpplena ute i butikerna. Vi begav oss till Äppelriket i Kivik och möttes av rekordskördar, nya långtidslager – och en VD som menar att den svenska andelen ovillkorligen måste öka i butik: ”Annars kommer det att gå åt helvete.”

Denna artikel var tidigare publicerad i Svenska Måltider #2 2016. Prenumerera här!

På fönsterbrädan hos Henrik Stridh, vd för Äppelriket, står en vissnande krukväxt.
– Så är det alltid vid den här tiden på året, säger han med ett skevt leende. Våra krukväxter vissnar hur mycket vi än vattnar dem. Det är för att det är så mycket etylen i luften. Det är ett mognadshormon som äpplena avger. Känner ni doften?
Han sniffar i luften; vi gör likadant, drar in doftslöjan av Aroma, Discovery och Alice. Det är de första, stora äppelsorterna som mognar här i trakterna runt Kivik. Snart ska de följas av många, många fler.
– Av samtliga äpplen som säljs i Sverige kommer ungefär 60 procent härifrån. I fjor hade vi in 53 sorters äpplen, säger Henrik Stridh. 13-14 av sorterna säljer vi brett till våra grossister och av dem är Ingrid Marie och Aroma de stora bulkprodukterna.
Man kan tycka att det vore klokare att renodla någon av de sorter som kunderna känner igen, men Henrik håller inte med.
– På den internationella marknaden finns det 6–7 sorter som är kända, men vi vill inte sälja dem av flera anledningar. En duktig italienare producerar dubbelt så mycket som en duktig svensk eftersom han har bättre förutsättningar när det gäller klimatet, en längre växtsäsong och mer ljus. För svenska äpplen är det annorlunda, incitamentet är att ”här har du primörerna”, med en sortpalett som genererar mycket smak och känsla och som varierar efter säsongerna.
Så vad är det som gör de svenska äpplena så enastående?
– Det är unika sorter och många av dem har en lång historia. De allra flesta har tunnare skal än de importerade äpplena, du har en helt annan arom och balans mellan syra och sötma och de mognar på ett annat sätt. De har också bättre näringsinnehåll, fler antioxidanter och andra nyttigheter. Vårt mål är helt enkelt att sälja varje sort när den är som bäst – det kommer konsumenterna få leva med.

Henrik Stridh, vd Äppelriket i Kivik. Foto: Miriam Preis

Henrik Stridh, vd Äppelriket i Kivik. Foto: Miriam Preis

Svenska primörer i all ära – det stora flertalet köper importerade äpplen som håller exakt samma kvalitet året runt. Hos ICA är till exempel bara 15 procent av äpplena svenska, enligt Peter Hägg som är företagets kategoriområdeschef för frukt, grönt och blommor.
– Vi säljer 5000 ton svenska äpplen varje år, men vi importerar 30 000 ton, förklarar han. Sen har varje enskild butik möjlighet att handla lokalt, och somliga regioner har mer lokalproducerade äpplen än andra.
Av samtliga äpplen, svenska som importerade, finns det en verklig storsäljare.
– Royal Gala, säger Peter Hägg med eftertryck. Den har total dominans. Varför? Det är ett sött, ganska krispigt äpple och smakpreferensen hos de flesta ligger någonstans där. Dessutom har det en färgsättning som kunderna uppfattar som trevlig – precis som Jazz och Pink Lady har det ju en röd färg. Att rött säljer bättre ser vi till exempel också på den skurna salladen, de påsar som det finns en röd färg i säljer bättre.
Något som kan verka förvirrande är att ett Jazz-äpple kan komma från Frankrike, bara för att en månad senare ha bytt ursprungskontinent. Fast det har en naturlig förklaring, säger Peter Hägg.
– Oavsett om du är odlare i Europa, Sydamerika eller Nya Zeeland kan du ansöka om att odla till exempel Pink Lady, sedan köper du rättigheterna genom att betala royalties till patentinnehavaren. De länder vi importerar mest från är Frankrike och Italien. När vi har ett glapp i produktionen där, importerar vi mer långväga och då är det framför allt från Chile och Argentina.

Om andelen svenska äpplen är liten i butik, är det inget emot vad den är inom offentlig sektor. I Sverige serveras varje dag cirka 3 miljoner måltider i vård, skola och omsorg. I dessa ingår ofta en frukt som efterrätt. Lägg därtill alla morgonsamlingar och ”mellisar” så förstår man vilken viktig spelare den offentliga sektorn skulle kunna vara. Om den köpte svenskt, vill säga.
– Av de äpplen som serveras inom offentlig sektor är bara 4 procent svenska, säger Axel Hansson, expert på offentlig upphandling inom LRF.
Men att bara göra som civilminister Shekarabi och läxa upp de offentliga inköparna för att de inte prioriterar närproducerat hjälper föga. De är nämligen styrda av lagen om offentlig upphandling, som i sin tur är underordnad EU:s regler om fri rörlighet.
– Eftersom du inte kan ställa krav på att det du upphandlar ska komma från exempelvis Skåne eller Sverige, måste du ställa ett kvalitetskrav som motsvarar exakt den produkt du vill ha, förklarar Axel Hansson. Ute i kommunerna finns det enstaka individer som har specialistkompetens kring det här, men om man saknar den köper man ofta på lägsta pris, eller också har det kanske tagits ett politiskt beslut om att man ska ha en hög andel ekologisk råvara i kommunen. Då kan det vara eko på lägsta pris som upphandlas och där blir det ju inte många svenska äpplen.

Men den största anledningen till att de svenska äpplenas frånvaro i butikerna har varit bristande tillgång. Vilket i sin tur har hängt ihop med svårigheter att lagra de frukter som skördats under högsäsongen, som i Sveriges fall är begränsad till några få höstmånader.
– Vi som producenter har en del i det hela, säger Henrik Stridh på Äppelriket. Vi har inte kunnat förse marknaden under hela året, äpplen har varit en säsongsprodukt.
– Vår inköpare hade varit jätteglad om han hade kunnat jobba med svenska äpplen, istället för svårmanövrerade containerprogram från Chile, men det håller inte om svenska odlare måste sälja hela sin skörd mellan september och december, säger ICA:s Peter Hägg. En annan utmaning är att Äppelriket, som levererar 75 procent av våra svenska äpplen, hanterar 53 olika sorter som kommer in till deras packning. I dag vill du gärna köpa ett äpple som du känner igen. Det är butikerna som styr oss, och kunderna styr våra butiker.
Och kunderna vill – om man får tro ICA – i stor utsträckning ha välkända sorter som ser identiska ut sommar, vinter, höst och vår.
– Så är det. Kunderna lär sig tycka om en viss sort, barnen vill kanske bara ha Pink Lady. Den är söt och välsmakande och marknadsföringen gör att de lyckas.
I bjärt kontrast till försäljningssuccén Pink Lady med sitt hjärtprydda klistermärke, står den ekologiska äppelodlingen i Kivik, där knotiga träd brer ut sig ner mot Stenshuvuds dramatiska kustlinje. När äpplena har skördats, fraktas de en kort bit till fabriken som ligger under Henrik Stridhs kontor och transporteras sedan genom vatten (”det är den skonsammaste metoden att flytta äpplen på”) medan de granskas av skarpögda, äldre damer. De ser också till att ruttna frukter plockas bort för att så småningom bli till älgmat. Lite tillspetsat kan man säga att det svenska premiumäpplets resa ofta slutar abrupt i butiken.
– Nu under hösten får vi den ”ruspackade” frukten i lösvikt från svenska odlare, säger Peter Hägg. Vi brukar räkna med att svinnet på de svenska äpplena är ungefär 10 gånger högre än på importäpplen.

Henrik Stridh är medveten om detta, men han tror att det ofta handlar om hur butikerna handskas med frukten.
– De svenska äppelsorterna måste behandlas varsamt, man kan inte hälla upp dem utan de måste läggas upp. Dels har de tunnare skal än de utländska, dels har de varken strålats eller behandlats med vax.
Det är nu vi kommer in på det känsliga område som kallas för ”efterskördsbehandling”. En del av de importerade äpplena är behandlade med gasen MCP-1, mer känd under produktnamnet Smartfresh. I korthet gör Smartfresh att mognadshormonet etylen blockeras, vilket får till följd att den naturliga mognadsprocessen stoppas upp hos frukter och grönsaker. Många av äpplena har dessutom försetts med ett vax som dels ger längre hållbarhet, dels får dem att se mer attraktiva ut för konsumenterna.
– Det är ingen hemlighet att det är så, säger Sanja Manduric på Jordbruksverket. I Holland och Belgien används Smartfresh på en stor del av de äpplen som exporteras, i Frankrike och Italien har man andra typer av behandlingar. Man kan också spraya vax på frukten – man kan till och med doppa frukt i kemikalier. Och inget av det här är olagligt ute i Europa.
Peter Hägg säger i alla fall att både vaxade och kemikaliedoppade frukter och grönsaker är bannlysta hos ICA. Smartfresh förekommer eventuellt i enstaka fall hos frukter från södra halvklotet. Men det hör alltså till undantagen.

I Kivik produceras merparten av de svenska äpplena till inhemska butiker, dessutom exporterar man till Norge, Danmark och Finland. Foto: Miriam PreisI Kivik produceras merparten av de svenska äpplena till inhemska butiker, dessutom exporterar man till Norge, Danmark och Finland. Foto: Miriam Preis

I Kivik produceras merparten av de svenska äpplena till inhemska butiker, dessutom exporterar man till Norge, Danmark och Finland. Foto: Miriam Preis

I Äppelriket lyser vaxet med sin frånvaro, liksom gaspatronerna. Därav den vissna krukväxten på Henrik Stridhs fönsterbräda.
– I Sverige får vi inte använda någon efterskördbehandling och det vill vi inte heller. Vi vill att äpplena ska få mogna naturligt. Sen har Sverige har en väldigt stark kemikalieinspektion – vi har långt, långt hårdare regler än till exempel Belgien, där är de superliberala. Det är som två olika planeter.
– Det är inte så att Smartfresh är förbjudet i Sverige, förtydligar Sanja Manduric, men i dagsläget är det inte tillåtet eftersom ingen har ansökt om att få använda det. Det handlar om en branschöverenskommelse – den svenska äppelbranschen har gemensamt bestämt sig för att bara jobba med lagringsförhållandena. Om någon skulle vara intresserad av att få ett godkännande kan de lämna in en ansökan som granskas av kemikalieinspektionen, men det är ingen garanti för att det faktiskt skulle bli godkänt.
Också när det gäller kemiska bekämpningsmedel, eller ”växtskyddsmedel”, är reglerna striktare i Sverige än på annat håll, påpekar bland annat Axel Hansson på LRF. Däremot har den vaxade, hårt besprutade och bestrålade frukten fri lejd över de svenska gränserna från övriga Europa.
– Visst kan livsmedelskedjorna fatta egna beslut och säga att de inte vill sälja vissa typer av behandlad frukt, säger Sanja Manduric, men om det är tillåtet i andra EU-länder kan en svensk myndighet inte ställa krav och säga att sådan frukt inte får importeras.

Men nu, äntligen, börjar det hända saker ute i handeln. Redan förra året kunde uppmärksamma kunder konstatera att det fanns röda, söta och krispiga rubinstar ute i butikerna i juli månad. Och de kom från – Sverige. Allt började med en ”Framtidsdag” i Äppelriket för sju år sedan.
– Då satte vi oss ner och sa att vi skulle öka med 50 procent till 17 000 ton år 2020, säger Henrik Stridh. Ökningen har gått snabbare än vi förväntade oss, redan nu är vi uppe i 15 500 ton per år. Vad det innebär? Om vi inte ökar vår andel i butik så kommer det att gå åt helvete.
Parallellt med volymökningarna arbetades det intensivt på att utveckla nya äppelsorter och förbättra lagringsteknikerna.
– Vi har investerat 15 miljoner i nya långtidslager, vilket innebär att säsongen förlängs för de sorter som kommer sent. För fem år sen tog äpplena slut i februari, nu vet jag att det garanterat kommer att finnas äpplen i lager till midsommar. Svenska äpplen är inte längre någon säsongsprodukt, de finns året runt.
Också ICA ställt krav på investeringar i nya ”ultra low oxygen”-lager, berättar Peter Hägg.
– Vi har en ambition att öka andelen svenska äpplen, därför driver vi ett gemensamt projekt med Äppelriket och LRF. Dels handlar det om att driva upp produktionen, dels har vi efterfrågat ULO-lager. Den syrefattiga miljön gör att man kan hålla äpplet slumrande fram till juli månad om det har skördats vid rätt tillfälle och om sorten lämpar sig väl för lagring.

Lösvikt är det traditionella sättet att sälja svenska äpplen på, men nu vill Äppelriket utveckla nya förpackningar. Foto: Miriam Preis

Lösvikt är det traditionella sättet att sälja svenska äpplen på, men nu vill Äppelriket utveckla nya förpackningar. Foto: Miriam Preis

Den svenska äppelproduktionen befinner sig vid ett vägskäl. Produktionen har alltså ökat dramatiskt och lagringskapaciteten är bättre än någonsin. Nu återstår att få omvärlden att förstå att det faktiskt finns svenska äpplen året runt, och att detta är något bra.
– Vi har inte haft tillgången, nu har vi det, säger Henrik Stridh. Det betyder att vi måste ta det här till nästa nivå. Nu krävs det att kommunikatörer åker runt och missionerar och berättar att svenska äpplen finns, hela året. Många av butikerna förstår inte det, de lever fortfarande kvar i det gamla.
En som ska spela en viktig roll i att sprida budskapet om de svenska äpplenas existens och förträfflighet, är Svenskmärkning AB med vd Maria Forshufvud i spetsen. Hon var tidigare vd för branschorganisationen Svensk Kött och en av dem som lyckades förmedla det svenska köttets fördelar jämfört det utländska till konsumenterna. Nu vill hon bidra till samma utveckling för andra svenska produkter, inklusive äpplena.
– Från Sverige-märket kom ut i butik den 20 april, sen dess har det hänt väldigt mycket, säger hon. Innan vintern är slut kommer över 3300 produkter att vara märkta. Vi har inga stora resurser till kampanjer och kommunikation, i stället jobbar vi genom företagen, och genom att föra en dialog med dagligvaruhandeln. Min personliga uppfattning är att svenska äpplen är premium för en svensk konsument. Det finns så många spännande sorter, de är goda, tunnskaliga och… härliga! Nu när tillgången äntligen börjar öka året runt, gäller det att vi lyckas berätta detta. Då tror jag att de svenska äpplena kommer att ta marknadsandelar.
Att ”berätta” kan i detta fall innebära att producenten sätter ett blågult Från Sverige-märke på varje enskilt äpple, men även skyltmaterial och förpackningar spelar en viktig roll i att lyfta fram produktens ursprung.
– Vår ambition är att den absoluta merparten av de svenska äpplena och frukten ska vara märkt, oavsett om de säljs i lösvikt eller i förpackningar, men detta måste göras av den enskilde odlaren eller producenten, ofta i dialog med handeln. Efterfrågan på den svenska frukten är stark och då ska det naturligtvis vara enkelt för konsumenten att se att det är just Sverige den kommer ifrån.

Henrik Stridh har i alla fall gott hopp om att samarbetet med ICA och Svenskmärkning AB ska bidra till det svenska äpplets stora genombrott.
– När folk kommer fram och pratar med mig, får jag ofta höra att det är svårt att hitta de svenska äpplena i butiken. Tidigare hade vi Svenskt Sigill, men det var inte så tydligt vad det stod för. Från Sverige är helt enkelt väldigt enkelt, jag tror att det kommer att lyfta hela vår bransch.
– Svenska odlare måste investera i hur man sorterar, packar och märker den svenska frukten, instämmer Peter Hägg på ICA. När man lägger allt huller om buller i ”ruspackade” lådor ser det inte särskilt premium ut. Nu är målet att hitta en förpackning som stämmer med varans värde. Om det sedan blir påsar, märken eller något annat vet vi inte än, men vi jobbar på det.
En annan nödvändighet, menar han, är att sålla ut ett fåtal sorter som har den största potentialen.
– Vi måste fokusera mer på starka, svenska sorter som smakar bra, funkar att lagra och kan hävda sig i frukt och grönt-disken. Förra året hade vi rubinstar hela vägen fram till den nya skörden men vår ambition är att ha ytterligare två sorter lika länge och marknadsföra dem på ett attraktivt sätt.
– Det har helt enkelt inte funnits svenska äpplen ute i butikerna, konstaterar Henrik Stridh, men nu kommer vi! Jag ser en jättemöjlighet att öka vår andel av marknaden – och det är precis vad vi gör just nu.

OM ÄPPELRIKET

En ekonomisk förening bestående av 93 odlare som säljer 53 olika sorters äpplen under ett och samma varumärke. Ett av medlemsföretagen är Kiviks Musteri. Äppelriket kyllagrar, marknadsför, säljer och distribuerar frukten. Ungefär 60 procent av samtliga svenska äpplen som odlas kommersiellt kommer från den sydostskånska regionen, där basen utgörs av en fabrik med lagerlokaler i Kivik.