”Vi kan inte hålla på och skyffla runt maten tack vare billig olja”

Hej Ann-Helen Meyer von Bremen, sylvass journalist, författare och mat-debattör som bland annat kallat den nya livsmedelsstrategin som “nonsensartad”, varför är just mat så viktigt?
– Så många av de största frågorna hamnar i samma skärningspunkt genom maten. På ett personligt plan har jag alltid känt att bra mat är en rättvisefråga. Du har också miljö-, hälso- och energifrågan. Och – om man nu ska flumma lite – ”vad är det att vara människa?” Att dela en måltid är väldigt mycket att vara människa.

När du pratar om mat nämner du ofta jordbruket i samma mening, varför?
– Matens vagga är ju jordbruket, men det utgör också människans största påverkan på naturen, därför är mat och jordbruk vår största framtidsfråga. Det finns ingen annan verksamhet som spänner över en så stor areal. Ändå tänker man i dag att jordbruket är en perifer verksamhet som någon procent ägnar sig åt, medan vi andra är moderna och sitter med våra datorer.

I din blogg Hungry and Angry kallar du den nya livsmedelsstrategin för ”nonsensartad”, varför?
– Om man läser propositionen, då förstår man att hela syftet med livsmedelsstrategin är ökad sysselsättning. Samtidigt säger den att vi ska ha ännu mer rationalisering, ökad produktivitet och effektivisering. Men vi får inte fler jobb genom att fortsätta rationalisera och effektivisera så att det blir färre och större gårdar och allt flyttar ner till södra Sverige. Dessutom handlar jordbruk om väldigt mycket annat än att producera livsmedel för marknaden, som hälsa, vad som händer med landskapet, miljövård, självförsörjningsgrad – men också gastronomi.

I samma inlägg kritiserade du livsmedelsstrategin för att den saknade skarpa miljömål.  
– Ja, miljön är helt satt på undantag i den nya strategin. Den tar upp ungefär en sida av totalt 136 och lösningen på alla miljöproblem är – effektivisering och ökad produktivitet. Men det leder ju nästan alltid till att man använder mer resurser och minskar hållbarheten ytterligare.

Sedan dess har regeringen lanserat en handlingsplan med konkreta mål, som att Sveriges ekologiskt odlade areal ska vara 30 procent innan 2030 och att 60 procent av råvarorna inom offentlig sektor ska vara ekologiska. Så… tar du tillbaka kritiken nu?
– Nej, absolut inte. Tre positiva saker har tillkommit med handlingsplanen: ekomålen, ökad lokal upphandling samt att man vill satsa på växtförädling. Men 30 procent ekologisk produktion till 2030 känns inte särskilt vågat. Med den takten tar det över hundra år innan hela jordbruket är omställt. Dessutom har dessa mål inte alls samma tyngd som de gamla målen, som beslutades av riksdagen. Vid ett regeringsskifte är de borta med vinden. Det är trist att Alliansen inte ställer upp på detta.

Vilka andra skarpa mål saknar du?
– Man borde definitivt ställa krav på självförsörjningsgrad med en procentsiffra. Man borde också ta antibiotikaanvändningen i djuruppfödning på allvar – till och med FN anser att antibiotikaresistens är ett av våra främsta folkhälsohot. Ändå väljer regeringen att säga att ”vi inför en märkning, så får folk själva välja vad de vill köpa”. Här borde man besluta om importstopp av animalier där man har tryckt i djuren en massa antibiotika, precis som man gjort med salmonellan, eftersom det är ett hot mot folkhälsan. Om Sverige vågade ta ett sånt beslut, skulle det få konsekvenser.

Du pratar värmländska men i övrigt – vem är du?
– Jag är journalist och författare och skriver om lantbruk och mat, ofta med koppling till miljöfrågor. Hela kedjan intresserar mig – varför vi äter det vi gör och varför lantbruket ser ut som det gör. Efter att ha bott nästan 30 år i Stockholm har jag köpt en liten gård tillsammans med min man Gunnar Rundgren som är författare och jordbrukskonsult. Så småningom är tanken är att vi ska ha intellektuell besöksverksamhet där. Vi vill visa vad biologisk mångfald och ekologisk odling, och en del andra begrepp som svirrar runt, innebär i praktiken.

Varför är det så viktigt att vi har ett jordbruk i Sverige?
– Av en massa skäl! Om vi alls ska prata om hållbar mat måste vi utgå ifrån de lokala resurser som finns. Vi kan inte hålla på och skyffla runt maten tack vare billig olja. Varför är hälften av vårt nötkött från någon annanstans? Jo, för att det är billigare. Och varför köper vi soja från Brasilien och ger till våra egna kor? För att den är billigare än våra egna proteingrödor. Eftersom jag dessutom tror att mat inte är som vilken vara som helst utan kultur, relationer, naturvård och väldigt mycket mer, blir det också lite viktigt att avståndet mellan de som äter och de som gör maten blir så kort som möjligt.

Vilka är det som driver utvecklingen framåt om det nu inte är politikerna?
– Vi har en positiv rörelse där konsumenter och bönder försöker överbrygga avståndet mellan varandra genom gårdsbutiker, andelsjordbruk, kött- och grönsakslådor med mera. Vi har också lokala politiker som försöker runda upphandlingsreglerna på olika sätt och regioner som har utformat egna livsmedelsstrategier som är förbaskat mycket mer spännande än den som kom från regeringen. Tillsammans är det många, många människor som tycker att vårt nuvarande matsystem inte är bra och vill förändra det. Alla dessa krafter borde man stödja, istället för att bortse från dem.

Du nämnde inte alla stora, internationella livsmedelsföretag som satsar jättemycket på forskning och innovation.
– Jag tror inte att man med nödvändighet gör något bättre för att man är stor. Tvärtom tycker jag att vi har lite för många exempel på stora företag som slätar ut vår mat över hela världen. För några år sen var det ett antal internationella stjärnkockar som skrev ett manifest eftersom de oroade sig över utslätningen på tallriken och hur den skulle äventyra både den biologiska och gastronomiska mångfalden. Det är intressant att kockarna bryr sig om det här men inte våra politiker.

Vilken väg bör livsmedelsindustrin ta för att överleva i konkurrensen?
– Jag tror att det är livsfarligt att fortsätta på samma sätt som vi gör just nu, för både jordbruket och livsmedelsindustrin tynar bort. Vi kan inte fortsätta att låta konkurrens och lågt pris styra över vår mat. Istället måste vår inställning vara att vi ska producera högkvalitativa livsmedel för vår egen befolkning, efter behov.

Är du för ett EU-utträde, ett ”swexit”?
– Nej det är jag inte, men jag tror på ett större självstyre inom unionen. Vi måste fråga oss: ”Ska vi ha frihandel till varje pris?” Handel är livsviktigt och vi ska handla sådant som vi av olika anledningar inte kan producera själva men att svischa runt vanlig mat som vi lika gärna kan producera själva enligt principen ”billigast och sämst vinner” – det kan vi helt enkelt inte hålla på med.