”Nu har det gått snett och det måste vi rätta till”

Leif Denneberg Jordbruksverket svarar på frågorna om censur

Leif Denneberg, jordbruksverkets generaldirektör, ni blev nyligen anklagade för att ha censurerat Sveriges högst ansvarige smittskyddsläkare när han pekade ut färsk, svensk kyckling som orsak till den senaste tidens campylobakter-utbrott. Vilken är egentligen Jordbruksverkets roll?
– Det är ”att främja en hållbar livsmedelsproduktion till nytta för konsumenterna”. Man kan formulera detta på ett betydligt mer omfattande sätt men om man ska klippa ut en mening får det bli den.

I mejlet som TT hade kommit över stod: ”Vi vill inte att människor blir skräckslagna och slutar äta svensk kyckling. Särskilt inte med bakgrund av livsmedelsstrategin som presenterades igår”. Det låter som om ni låter branschens intressen gå före konsumenternas?
– För mig känns hela konflikten lite konstruerad, som att någon har en agenda. TT-artikeln är skriven som om det skulle finnas ett motsatsförhållande mellan folkhälsan och livsmedelsstrategin, men som chef för Jordbruksverket kan jag bara säga att vi har exakt samma inställning som Folkhälsomyndigheten i campylobakter-frågan.

Har smittskyddsläkaren rätt eller fel?
– Jag tycker att man ska ta smittskyddsläkarna på allvar. Av campylobakter blir man sjuk.

Hur ska ni få bukt med campylobakterna?
– Det här företaget (Kronfågel, reds. anm.) måste verkligen ta problemet på fullaste allvar och vidta åtgärder. Sen tittar vi tillsammans med branschen på om vi behöver ändra våra riktlinjer för rengöring, eller hur man slaktar. Alla såna saker gås nu igenom.

Borde det inte ha gjorts tidigare?
– När det gäller salmonella finns det en lagstiftning för hur man ska göra, men campylobakter är inte reglerat i EU. Ehec är ett annat ämne som är på tapeten. I andra länder vidtar man inte åtgärder i primärproduktionen, istället uppmanar man konsumenterna att vara försiktiga. I Sverige har vi en annan policy, här försöker vi åstadkomma så mycket som möjligt innan köttet hamnar på tallriken. Tidigare var vi framgångsrika även på campylobakter-sidan men nu har det gått snett och det måste vi rätta till.

Ni har också fått kritik för att ni lastar över ansvaret på konsumenterna och deras handhygien.
– Vi har fått många nya konsumenter som äter kyckling. Då måste vi också hjälpa dem genom att berätta om hur man hanterar köttet. Sen är ju förekomsten av campylobakter mycket större i importerad kyckling. Men oavsett vilken kyckling man har valt att köpa, fryst eller färsk, svensk eller utländsk, måste den hanteras på samma sätt. Här vill vi hjälpa konsumenterna.

Vilka är ni på Jordbruksverket och vad gör ni på jobbet, i stora drag?
– Med alla veterinärer inräknade är vi ungefär 1300 inom hela vår organisation. Vi diskuterar mycket med regeringen som är vår uppdragsgivare och samarbetar med många olika aktörer och myndigheter, som Livsmedelsverket. Vi samarbetar mycket med EU också – nästan alla våra regelverk har en koppling till dem.

Ett vanligt klagomål är att vi i Sverige tolkar EU:s regler för strikt vilket hämmar utvecklingen för vår egen livsmedelsindustri. Håller du med om det?
– Fast den retoriken förs i alla medlemsländer. Danskarna säger: ”Vi har så hårda miljöregler, titta på Sverige!” I Sverige tycker man att vi har tuffare djurskyddsregler än danskarna. Den här typen av uppfattningar finns på olika områden, beroende på vad man nationellt fokuserar på. Men över lag tycker jag att vi skulle kunna bli modigare när vi tolkar reglerna, utan att sätta oss i en situation där vi får böter.

Kan du ge ett exempel på hur vi borde bli modigare?
– Jag tänker på en sak som hände under mitt tidigare jobb som chefsveterinär inom EU. När danskarna hade sitt ordförandeskap pratade de mycket om salmonella. De påpekade att de hade kommit längst i arbetet med att få ner salmonella-nivåerna, och så sålde de på det. Men i Sverige har vi i princip inte någon salmonella alls, här har vi en nollvision – vi är bäst i världen. Ändå är vår marknadsföring på det här planet inte alls lika stark som när danskarna lyckas vara näst bäst.

Exakt det här problemet tar vi upp i nästa nummer av Svenska Måltider, fast när det gäller antibiotika. Vi är bäst i EU men till skillnad från Danmark lyckas vi inte marknadsföra arbetet på ett slagkraftigt sätt. Varför är det så, tror du?
– Kanske tar vi för givet att det ska vara så här? Vi förväntar oss helt enkelt att staten och hela samhället ska ge oss en grundsäkerhet och det är inget vi tycker att vi behöver slå oss för bröstet över, eller marknadsföra utåt.

Har du några hjärtefrågor?
– Jag har många! En handlar om att åstadkomma förenklingar överallt. Det ska vara lätt att göra rätt – det är mitt mantra. Jag känner många gånger när jag är ute bland företagen att man är orolig för att göra fel och det är hämmande för företagen.

Även Bucht lovade att ”det ska vara lätt att göra rätt” när han presenterade målen för livsmedelsstrategin. Och det låter ju bra. Men på vilket sätt ska ni förenkla för företagen?
– Här måste man titta på hela kedjan från producenter till konsumenter. Vi har redan gjort detta genom våra förenklingsresor där vi reste runt i alla möjliga branscher för att lyssna på företagarnas berättelser och ta reda på vad de upplever som mest hämmande för produktionen.

Vad upplever de svenska livsmedelsföretagarna som mest hämmande?
– Ett område kan vara kontroller. Det är jätteviktigt att man inte har dubbla kontroller, eller att flera myndigheter ger olika budskap. Dokumentation är ett annat område, nya E-tjänster ska utvecklas så att man ska slippa ge dokumentation till många olika myndigheter.

Till sist: Hur ska ni återupprätta folks förtroende för svensk kyckling?
– Vi vill ju sälja svenska livsmedel genom att lyfta fram de svenska mervärdena. Våra livsmedel ska vara säkra och kopplade till en låg antibiotikaanvändning, bra miljö och god folkhälsa. Här tycker vi att Sverige ska gå före och höja ribban i resten av världen. Att återupprätta folks förtroende är jätteviktigt, men då måste man vara samlad i sin kommunikation och inte sprida skräck. Det är inte heller konsumenterna betjänta av.