”Jag började sälja lammkött på Twitter”

Ekobonden Adam Arnesson på Janneslunds Gård. Foto: Bianca Brandon Cox

Adam Arnesson, aka @ekobonden, du är en av många spännande talare på Svenska Måltiders event Foodprint den 1 juni. För några år sedan sålde du kött på Twitter. Nu har du gjort en helomvändning, varför?
– På Jannelunds gård som jag driver med mina föräldrar har vi gjort ett vägval, vi vill inte effektivisera och bli mer produktiva genom att gå från 100 får till 300. Det är det vanliga sättet, men vi vill varken producera djur eller kött på det sättet. Skälet är att jordbruket och konsumtionen av mat har så stor klimatpåverkan. Det är bättre att äta mindre kött och mer av bra, svenskodlade grödor, så därför satsar vi på bönor och andra växter.

Vad gör du exakt i detta ögonblick?
– Just nu håller jag på att flytta två linderödsgrisar som ska få kultingar. Vi har försommarvärme! Jag är bonde på heltid och på gården har vi främst får, 100 tackor av en lantras, de två grisarna, några nötdjur och ett par höns. Men det senaste året har vi alltså satsat på odling av proteingrödor för matkonsumtion. Sen gör jag lite andra saker också, jag har bland annat en konsultfirma där jag föreläser och driver opinion.

Du kallar dig planetskötare, vad innebär det?
– Det är hela filosofin runt gården, vi ansvarar för marken vi äger, men också för alla växter och fåglar som finns här. Det är vårt ansvar att ta hand om dem på bästa sätt och bedriva ett hållbart lantbruk. Den här gården har varit ekologisk sen -95, mina föräldrar var tidiga och har haft mycket tankar om det. Tjugo år senare är det dags för nästa steg. Sen är ju frågan – vad är ett hållbart lantbruk?

Ja, vad är ett hållbart lantbruk – vet du?
– Vi har ett samarbete med Elin Röös som forskar om hållbarhet på SLU. För det första ville vi definiera vad som är ett hållbart jordbruk och vad man behöver mäta för att komma fram till det. Nu har vi tagit fram ett verktyg, en typ hållbarhetsredovisning för lantbruk som man kan använda på gårdsnivå, men också inom livsmedelsföretag. Det är baserat på FN:s livsmedelsorgan FAO:s otroligt omfattande ramverk SAFA men vi har anpassat det till svenska gårdar. Vi har också gjort en analys på den här gården för att se vad vi behöver bli bättre på, och den analysen ska bli en publikation från SLU som kommer ut i dagarna.

Vad har ni kommit fram till på din egen gård?
– Bland annat har vi sett att vi kan försörja tre gånger fler människor genom att lägga till vegetabilierna. År 2015 kunde vi försörja 60 människor per år och det växte till 160 personer 2016. Nu har vi börjat så årets grödor och utökat proteingrödorna så förhoppningen är att vi ska kunna försörja ännu fler människor. Vår klimatpåverkan i koldioxidekvivalenter per producerad kalori har sjunkit från 1,8 kg till 0,8 jämfört med när vi bara producerade lammkött.

Vad ska du prata om på Foodprint?
– Det ska handla om det vi har pratat om nu. Min grej är att försöka få lantbrukare och människor som producerar mat att ändra sitt mindset, att gå från att producera så mycket grisar som möjligt till att bli planetskötare. Just nu är det ett kulturskifte inom lantbruket och den viktigaste pådrivaren är livsmedelsföretagen – det är de som kan välja att köpa alla de här produkterna som inte har en stor klimatpåverkan eller där man tar hänsyn till djurens naturliga beteende.

Samarbetar du med några livsmedelsföretag?
– Vi har samarbeten med flera företag som vill förändra världen, bland annat Nordisk Råvara. Och förra året gjorde vi ett samarbete med Oatly kring deras gammaldags havredryck. Samarbetet mellan primärproduktionen och livsmedelsföretagen är över huvud taget väldigt viktigt.

Samtidigt som vi pratar, låter ditt Twitterflöde konstant i bakgrunden. Du är verkligen en kung på sociala medier, hur blev du det?
– Jag började sälja lammkött på Twitter 2011 och då började vi få omsättning på våra råvaror. Det var också då jag började bli involverad i gården. Jag är visserligen utbildad inom lantbruk men jag har jobbat med opinionsbildning tidigare. Det jag gillar med sociala medier är att det är så gränslöst, det finns inga barriärer mellan olika samhällsgrupper, därför är det viktigt att inte göra en konstig grej av det.

Varför tror du att så många följer dig och är intresserad av vad du har att säga?
– Jag tror att många känner en längtan efter att betrakta sig själva som planetskötare. Och det kan man ju vara även om man inte är bonde. Det är en kultur och ett tankesätt som kan funka överallt, och så måste vi tänka om vi ska kunna rädda den här planeten.

Slutligen: Vad har du att säga till alla som eventuellt vill avfärda dig som hipsterbonde? Kan du försörja dig på det här?
– Lönsamheten i det är lantbruksföretaget är ett jätteviktigt fokus. Att vi har breddat oss och börjat odla gråärtor, borlottibönor och andra grödor har gjort en stor skillnad för vårt ekonomiska resultat. Dessutom har vi de här samarbetena med flera olika livsmedelsföretag. Det är definitivt en fördel att vara driven och kreativ, att bredda sig och sprida riskerna, och att leta efter samarbeten. I rollen som planetskötare ligger också att man producerar ekosystemtjänster, som att se till att det finns pollinerare som bin och humlor, utöver maten. Eller att man hjälper marken att binda kol. När man tänker på det sättet och ser på sin roll på det sättet, då får man fram produkter och råvaror som har väldigt tydliga mervärden och som uppskattas. De mervärdena kan man sedan marknadsföra via exempelvis sociala medier.