”Det är ett helt jävla universum under våra fötter”

Tina-Marie Qwiberg

Tina-Marie Qwiberg, du gjorde den uppmärksammade SVT-dokumentären Sista Skörden. Varför ville du göra en film om jorden?
– Det är ett helt jävla universum under våra fötter men det är så många av de här organismerna och sambanden och arterna som för oss är obekanta. Jag tror till och med att vi vet om universum än vår egen matjord. Sista Skörden handlar om vår åkermark som är en begränsad resurs på jorden – en av våra viktigaste resurser. Vad det är för något, vad jord är, vilka ekosystemtjänster den gör för oss, vad som händer när vi missbrukar den och hur det påverkar oss våra livsmedel och vår framtida livsmedelsförsörjning. Sen kanske vi ska lägga till att levande jordar plockar koldioxid från atmosfären och lagrar den, vilket hjälper oss motverka klimatproblem.

Du har även gjort en film om bin, Bieffekten. Du verkar vurma för de minsta?
– Vi glömmer ofta det som är viktigast, det som är väldigt nära oss. Bieffekten handlar om pollinering, inte fan tänker man på att det måste till bin för att vi ska få frukter och grönt över huvud taget. Det är lite samma med matjorden, det är ovärderliga resurser men vi känner inte till det.

Hur kom det sig att du började spana på de små organismerna?
– Min mormor odlade och sålde grönsaker, jag brukade sitta i hennes grönsaksland när jag var två år gammal. När vi köpte vår restaurang, Gula Hönan, och det blev tal om odling återuppväcktes det här intresset och intresset för småkryp och allt som ger en andra perspektiv på livet har alltid funnits. Sen gick jag en kurs i entomologi, insektskunskap, och då upptäckte jag myror och humlor. Jag blev lite religiös där när jag fick access till en värld som… den är magisk!

Finns det någon röd tråd i ditt filmskapande?
– Det som har funnits med i hela mitt filmskapande och dokumentärproducerande är att jag inte kan acceptera att vi delar upp saker i natur och kultur, jag har alltid strävat efter ett gemensamt livsutrymme. Till exempel har jag gjort filmer om ”naturens nollåttor”. Du har ju alla människor som har flytt naturen och dragit sig in i stan, det gör även djuren för de ser ju fördelarna med att bo i en stad. Stockholm är en av de artrikaste platserna i Sverige. Du har rävar, harar, kaniner, någon gång ibland passerar det en varg, och du har alla de här fåglarna som uppskattar storstan för att det är ljusare och varmare och de kan få fler kullar.

Vad ska din nästa film handla om?
– Vatten! Det är ännu en av de här resurserna som jag kan se att vi både missbrukar och slösar med in absurdum. Allt detta hänger också ihop med förändringarna i klimatet som vi har framför oss. Vi börjar märka och se att ekosystemen är i obalans. Det jag gör på Gotland som är illa för ett ekosystem, det visar sig på Söder i Stockholm.

Era restauranger är lite speciella – berätta!
– Min man, jag och våra tre barn driver tre restauranger på Gotland och ett pensionat. Vi är självförsörjande – jag och min trädgårdskollega odlar all frukt och alla grönsaker som vi använder. Kockarna går ut ungefär en gång i veckan och bygger menyerna utefter det som finns i trädgårdslandet. Sen lägger de till proteinet ifall det behövs. Gula Hönan är vår fine dining-restaurang, den fick ”Mästarklass” i White Guide. Sen har vi en Piccanteria där vi har en grill. och ett ställe i hamnen.

Hur kom det sig att ni började odla egna grönsaker till restaurangerna?
– Vissa saker kunde vi inte få tag i, vissa saker var besprutade, vi fick ingen kontroll på saker och ting. Det är lite samma som händer med företag som Polarbröd och Oatly nu, de jobbar delvis på det sättet, att man börjar ta egna initiativ för att få de absolut bästa råvarorna. Då blir det mycket godare. Man blir så jävla lycklig av en näringskomprimerad morot, det är som ett halleluja moment, kroppen bara: Å jag vill ha mer!

Apropå det – håller maten måttet idag?
– Maten håller inte måttet idag eftersom jordarna är utarmade, vilket betyder att växterna inte kan tillgodogöra sig minerala spårämnen som finns naturligt i en levande och frisk jord. Massan i brödsäden blir allt större och innehåller mindre och mindre näring, vi odlar kolhydrater istället för näring, kan man säga.

Varför är jorden inte frisk då?
– Det vi tar ifrån våra odlingar måste vi föra tillbaka på ett eller annat sätt för att hålla jorden levande. En frisk jord innehåller ungefär lika många ämnen som det finns i det periodiska systemet och att bara tillföra enstaka ämnen, som kväve, är oansvarigt. Honungsbin gör honung för att de ska kunna överleva en vinter, och istället tar vi honungen och ger dem sockervatten. På samma sätt odlar vi idag. Vi ger jorden ”socker”. Och växterna växer som tusan men jorden får knappt någonting.

Vad blir konsekvenserna när råvarorna växer för snabbt?
– Allt måste få växa i sin takt. Det finns en anledning till att en rödbeta tar så lång tid på sig innan den är färdig, den behöver den tiden för att ta upp mineralerna den behöver för att kunna gå i blom och sätta frön nästa år. Ju snabbare en rödbeta eller tomat växer, desto mindre har den hunnit tillgodogöra sig av näringen i jorden. Den lilla näringen man har i ett bautaäpple, den späs ju ut eftersom man ofta odlar på de största sorterna.

Sista Skörden handlar mycket om att vi utarmar jorden. Hur går det till?
– Dels handlar det om monokulturen, dels tar vi bort nästan allt som växer. Ogräset fyller en funktion, det skyddar jorden och då blåser den inte bort. Och när man börjar tillsätta bekämpningsmedlen dödas även det som finns under marken. Ju mer vi bearbetar jorden, desto mindre levande blir den och då kan den inte hålla sig kvar utan den eroderar.

Du är också kritisk till att vi bygger på värdefull odlingsmark.
– I Sverige är detta väldigt allvarligt just nu. På den bästa åkermarken i Skåne och på Uppsalaslätten bygger man shopping- eller logistikcentra, när man istället borde lägga dem på något stenigt parti. Svenska lantbrukare är rätt duktiga om man jämför med andra ställen, de är inne i ett skifte och de vet vilken jord de har. Skånejordarna tillhör världens bästa jordar. Och att inte värdera den åkermarken, eller den som finns på Uppsalaslätten, mer än att ta bort den och försegla med betong, är ofattbart oansvarig. Min spaning är att Sverige kommer att behöva bli matexportörer i framtiden eftersom vi har ett sånt bra läge i klimatförändringarna och då kommer jordarna vara guld värda. Men det går ju inte om vi förstör dem för all framtid.