”Vi upptäckte att de som hade autism eller schizofreni låg extra lågt i D-vitamin”

Mats Humble Foto: Eva Henriks

Mats Humble, forskare och psykiater, i en oerhört spridd debattartikel hävdade du att myndigheterna inte tar problemet med D-vitaminbrist på allvar. Det var 2015 och sedan dess har försäljningen av D-vitamintabletter ökat lavinartat. Är allt bra nu?
– Sedan dess har Livsmedelsverket lyft fram frågan på flera sätt, bland annat vill de införa obligatorisk berikning av fler produkter, men i vissa avseenden görs det fortfarande alldeles för lite.

Du har hävdat att D-vitaminbrist kan bidra till uppkomsten av alzheimers sjukdom, MS och autism – bland annat. Om vi börjar med alzheimers, hur starkt vetenskapligt stöd finns det för sambandet?
– Det är en hypotes som det finns ganska mycket stöd för. Problemet är att sjukdomen ofta har pågått smygande i hjärnan i kanske 20 år innan man kan ställa diagnosen. Den processen kan man inte behandla bort då. För att få ett invändningsfritt svar på frågan om D-vitaminets roll skulle man behöva utsätta åtskilliga tusen personer för D-vitamin eller placebo i tjugo års tid och det kan vi helt enkelt inte göra.

När det gäller MS, multipel skleros, hur övertygande är forskarnas bevis?
– Det man kan säga är att forskarna är helt överens om att solexponering under uppväxtåren som leder till D-vitaminproduktion minskar risken för MS, och det är en kritisk period mellan 7 och 15 års ålder. Det kan ha att göra med D-vitamin, eller andra nyttiga effekter av solen. Bland annat finns studier från Iran som visar att det har skett en ökning av MS bland kvinnor efter den förändring i samhället som innebar att kvinnor tvingades till täckande klädsel. Men det kan vara så att UV-ljus ger en mer skyddande effekt än att bara äta lax eller ta D-vitamintillskott. Å andra sidan kan omega-3 fettet också vara gynnsamt.

När det gäller uppkomsten av cancer, har D-vitaminet en roll?
– Bevisen är lite tveksamma. Jag skulle säga att det finns en hyggligt stor chans att D-vitamin skyddar mot cancer, däremot finns det inga studier som talar för att D-vitamin skulle orsaka cancer, så då är det ju bättre att ta tillskott.

Har du själv gjort studier inom D-vitaminområdet?
– Jag har gjort ett par studier, den ena var en tvärsnittsstudie med ett hundratal patienter från öppenvårdspsykiatrin. Vi mätte deras D-vitaminnivåer under olika årstider och då upptäckte vi att de som hade autism eller schizofreni låg extra lågt i D-vitamin. När det gäller schizofreni menar många forskare att sjukdomen ofta startar redan under fosterhjärnans utveckling, den störs av någonting. Man vet också att personer som drabbas av schizofreni ofta är födda på senvintern, i januari till mars, när nivåerna av D-vitamin i kroppen, inte minst hos gravida kvinnor, är som lägst. Det är också då som nutritionsfaktorerna (hur mammans kost påverkar fostret, reds. anm.) är som mest kritiska, så det är rimligt att tänka att sjukdomen beror på något som hänt redan under graviditeten. Så både för autism och schizofreni kan det vara så att man skulle kunna minska risken i befolkningen genom att se till att kvinnor får optimal näring, inklusive D-vitamin, under graviditeten.

Finns det några grupper som ligger särskilt mycket i riskzonen för att få i sig för lite D-vitamin?
– Vi har till exempel fått en stor invandrargrupp från Somalia. Inom barnpsykiatrin har man tittat på hur vanligt det är med autism i befolkningen, då märkte man att det var 3 – 4 gånger vanligare hos barn med somalisk bakgrund än bland infödda svenskar. Företrädare för den somaliska befolkningsgruppen var väldigt upprörda, hemma i Somalia hade de knappt sett något sådant så de började kalla det för ”svenska sjukan”, sedan spreds uppfattningen om att autism kunde bero på vaccination. Men den här gruppen ligger extremt lågt i D-vitamin. De har mörk hud, ofta täckande klädsel och äter sällan lax eller sill, vilket är bidragande orsaker.

Vad gjorde myndigheterna åt det här?
– Socialstyrelsen var väldigt bekymrad över att man anklagade vaccinerna, därför sammankallade de till en konferens där jag fick prata eftersom jag hade en alternativ förklaring till autismfrekvensen hos barnen: D-vitaminbrist under mödrarnas graviditet.

Kan det inte vara så att autistiska personer får låga D-vitaminvärden på grund av autismen, om den leder till att de äter dåligt och vistas mycket inomhus?
– Jo, det var min första tanke. Men en hypotes som förts fram är också att fostret påverkas av kvinnans D-vitaminbrist i slutet av graviditeten. Tillsammans med Professor Gillbergs forskargrupp i Göteborg bestämde vi oss för att undersöka vad som är hönan och vad som är ägget. I en källare under Karolinska Institutet finns det 100 000-tals blodprover från nyfödda svenska barn, så kallade PKU-tester, som får användas för forskning. Vi fick tillstånd att välja ut blodprover från individer som vi visste hade autism och hade ett friskt syskon, och efter att ha fått tillstånd från föräldrarna kunde vi jämföra 58 syskonpar. Då såg vi att de som senare utvecklade autism hade signifikant lägre nivåer av D-vitamin i blodet jämfört med sina friska syskon, redan när de föddes. Det var ett riktigt starkt stöd för att fosterhjärnans utveckling påverkas av D-vitamin.

Hur kom du in på D-vitamin från början?
– Att jag alls kom in på D-vitaminfrågan beror på att jag omkring år 2000 var med och satte upp en ljusbehandlings-enhet på Huddinge sjukhus. Jag minns att det blev som en slags seanser, folk var klädda som präster i vita kåpor. Men de anläggningarna är inte till för att bilda D-vitamin, målet var i stället att det skulle komma vitt ljus in i ögat (reds. anm: Ljusterapi blev trendigt eftersom det ansågs kunna bota årstidsbundna depressioner).

Varför tappade ljusterapin så drastiskt i popularitet?
– Behandlingsformen dömdes ut av SBU (reds. anm: Statens beredning för medicinsk och social utvärdering) för att den hade svagt forskningsstöd, och där hänvisades bland annat till en liten studie som tydde på att D-vitamin kunde vara ett alternativ.

Hur mycket D-vitamin behöver man ha i kroppen för att må bra?
– För att veta det måste man titta på koncentrationen av D-vitamin i blodet. Friska, infödda svenskar brukar ligga mellan 50–75 millimol per liter; en bra sommar närmar man sig 100. På vårkanten ligger många på 40. Invandrarbefolkningen från Afrika och Mellanöstern ligger däremot nästan alltid under 30 och många ligger under 10. Så det är den stora riskgruppen.

Livsmedelsverket rekommenderar att man får i sig 10 mikrogram D-vitamin per dag, eller dubbelt så mycket om man är över 75 år. Hur stor dos tycker du själv att de borde rekommendera?
– I normalfallet behövs 25 – 50 mikrogram per dag för att nå upp till de nivåer man har under sommaren, när man utnyttjar solen på ett hälsosamt sätt. Är man överviktig kan det behövas mer, upp till 100 mikrogram.

Behöver man piller även om man brukar vistas ute en stund varje dag under hela året?
– Under vinterhalvåret bildar huden inget D-vitamin i vår del av världen. I grova drag står solen aldrig tillräckligt högt mellan vår- och höstdagjämningen så hur du än klär dig får du inget D-vitamin från solen på vintern. Den rimliga lösningen är att personer som bor så här långt från ekvatorn tar tillskott.

FAKTA: D-vitamin
Under sommarhalvåret får vi i oss D-vitamin via solstrålarna som gör att huden bildar vitaminet. Dessutom finns D-vitamin i livsmedel som fet fisk och ägg, samt mjölkprodukter och matfett som berikats. Vitaminet lagras i kroppen och det som har bildats av solen kan täcka en del av behovet under vinterhalvåret. Enligt Livsmedelsverket är genomsnittsbehovet 7,5 mikrogram D-vitamin per dag. Rekommenderat intag är 10 mikrogram per dag (20 mikrogram för de över 75 år och de med liten solexponering).
Källa: Livsmedelsverket