”Att bli mataktivist skulle kunna hjälpa mot hopplöshetskänslorna”

mariaojala

Maria Ojala, du ska just påbörja ett forskningsprojekt om unga mataktivister. Varför blir man mataktivist?
– Många unga bär på en oro över vad som händer med klimatet, miljön och sociala orättvisor. Men nästan ännu värre är hopplöshetskänslan som många unga går och bär på, det handlar om en känsla av att inte själv kunna påverka situationen. Men det finns faktiskt sätt man kan engagera sig på, och att bli mat är ett av dem! Att bli mataktivist skulle kunna hjälpa mot hopplöshetskänslorna. Det talas ju mycket om att det är bra att äta mer vegetariskt, att inte äta så mycket kött, att inte köpa rödlistad fisk och att inte kasta bort mat. Sedan en tid har jag blivit mer uppmärksam på att det har börjat dyka upp en mängd organiserade rörelser bland unga som rör mat och här fokuserar jag mest på miljö och sociala orättvisor.

Kan du berätta lite mer om vad de organiserade rörelserna går ut på?
– En hel del av de nyaste handlar om att unga personer startar upp kooperativ där man kan köpa produkter av bönder som har småskalig, närodlad produktion. Andra är dumpster divers och lever av sådant som mataffärerna har kastat bort. Slow food youth är en avknoppning från slow food-rörelsen, som står i korsningen mellan hållbarhet, ekologi, gastronomi, etik och nöje och njutning. Man lagar mat tillsammans och den ska vara god och estetiskt tilltalande. Sen finns det till exempel studenter som engagerar sig för att göra andra medvetna om matslöseri, de kan ha matbanker där man distribuerar osåld mat. Det finns också guerilla gardening som går ut på att man tar över en bit land i städer och odlar grönsaker där som en form av stadsodling. Fast det där är inte riktigt lagligt…

Du fått 2,9 miljoner kronor av det statliga forskningsrådet Formas för att, mer specifikt, ta reda på om ungas mataktivism leda till en bättre och mer hållbar värld. Vem är du?
– Jag är docent i psykologi vid Örebro Universitet och där jobbar jag som forskare och lärare. Jag har gjort många studier med unga människor om globala hållbarhetsproblem och hur de känner kring detta.

Hur ska ditt nya forskningsprojekt gå till?
– Jag ska göra tre olika delstudier. Den första blir en intervjustudie med ungdomar som är aktiva och organiserade i de här rörelserna. De kan ses som change agents, förebilder, eftersom de har ett sätt att leva som inte helt stämmer med hur de flesta unga lever i dag. Man kan alltså tänka sig att de upplever sig hantera hopplöshetskänslorna genom att engagera sig. I stället för att kämpa mot politikerna vill de leva sina ideal, här och nu!

Vad hoppas du få svar på genom intervjuerna?
– Jag vill ta reda på om det här organiserade engagemanget leder fram till mer hopp, helt enkelt. Sen kan det ju uppstå en hel del konflikter och då vill jag veta hur man hanterar dem Det kan till exempel vara svårt att få tag i vissa produkter, man kan hamna i konflikt med jämnåriga som tänker annorlunda och man kan ha en ambivalent attityd. Det innebär exempelvis att man funderar över om man verkligen kan påverka i det stora perspektivet genom att sluta äta kött, och att man tycker att det smakar väldigt gott.

Vad händer i din andra studie?
– Det blir en enkätstudie som jag ska skicka till gymnasieelever där jag vill kolla upp hur vanligt förekommande det är med mataktivism. Här ska jag alltså titta på själva beteendet och kartlägga attityder. I den tredje och sista studien tittar jag närmare på attityderna. De kan ju vara antingen positiva eller negativa, men jag vill specifikt titta på de som är ambivalenta genom att intervjua dem som uttryckt sådana känslor och ta reda på hur de hanterar dem – om de i slutändan blir positivt eller negativt inställda till ett visst fenomen.  I slutet av hela projektet ska jag också hålla en workshop med lärare som undervisar om hållbarhet brett, eller om hem- och konsumentkunskap.

När kör du igång och var kan man läsa resultatet?
– Studien ska sättas igång i mitten av januari 2018 och kommer att pågå i tre år, på halvtid. Resultaten ska jag presentera löpande på en hemsida som jag länkar till min egen hemsida på Örebro Universitets sajt. När man ger ut i vetenskapliga publikationer tar det alltid lång tid innan de kommer ut, dessutom kan det vara svårt att ta till sig informationen i såna artiklar om man inte själv är inom vetenskapsvärlden. Av den anledningen vill jag alltså ha en populärvetenskaplig kommunikation via en hemsida eller en blogg.

Hur ser dina egna matvanor ut?
– Jag försöker tänka ekologiskt, och även om jag inte är vegetarian försöker jag äta mindre nötkött och köpa juice gjord på ”räddade” frukter och grönsaker. Jag köper heller inte rödlistad fisk och det är viktigt att kaffet är rättvisemärkt.

Har du nån agenda?
– Jag är själv intresserad av ungdomar och hur de engagerar sig i samhällsfrågor ur ett psykologiskt perspektiv. Många av de här rörelserna är nya och skulle kunna hjälpa mot hopplöshetskänslor. Sen är det ju många forskare säger att om vi bara kan börja producera och konsumera mat på ett mer hållbart sätt, då ökar chansen att vi löser många av de stora hållbarhetsutmaningar vi står inför. Därför är det viktigt att förstå hur man kan motivera unga att äta mer hållbart.