”Den som kommer med en frysrätt till personalrummet tappar sociala poäng”

Foto: Johan Lindvall

Andreas Håkansson, docent i livsmedelsteknik och aktuell med nya boken Det ängsliga matsamhället, varför vill du slå ett slag för industrimat?
– Industrin ger oss fantastiska möjligheter att med hjälp av kemi och teknik kunna göra maten hållbarare, att göra mer energieffektiva maskiner och att tillverka mat som gör oss friskare. Men läser man i tidningar och lyssnar på journalister kan det låta precis tvärtom. Enligt dem handlar tekniken och tillsatserna om att förstöra och göra maten onaturlig. Jag har länge förundrats över att det finns två så olika sätt att beskriva den storskaliga matproduktionen.

Är inte problemet snarare det omvända, att vi lägger allt mindre tid på att laga mat?
– Det finns många som oroar sig över att vi lägger mindre tid på att lägga mat, för så är det. Samtidigt lägger vi lite mer tid på att äta. Den tiden du lägger ner på en aktivitet måste du ju ta någonstans ifrån.

Fast att laga mat kan vara en kärlekshandling, till skillnad från att värma en färdigrätt.
– Det här sättet att tänka riskerar framför allt att bli en kvinnofälla, många kvinnor har historiskt sett ägnat en stor del av sin fritid åt att laga mat. Lotta Lundgren har skrivit en artikel om just detta, ”långkokets förbannelse”, i tidningen Bang. Den industriella maten är en förutsättning för en jämställd arbetsmarknad.

Man betraktas definitivt som en bättre förälder om man lagar sin egen babymat jämfört med om man värmer en burk…
– Man betraktas som en bättre förälder, men det innebär inte att man är bättre – det där är bara fördomar. Det är samma sak om man kommer med en frysrätt till personalrummet – då tappar man sociala poäng jämfört med om man har med sig ett hemlagat långkok. Om vi bara lär oss att känna igen fördomarna kan vi börja njuta av vår frysmat istället för att skämmas över den. Det finns en psykologisk studie som visar hur andra människor uppfattar oss utifrån vad vi äter. En människa som äter industrimat kommer att uppfattas som lite mindre attraktiv och moralisk än en som inte gör det. Vi underskattar den effekten.

För några år sedan blev en doktorand mordhotad av LCHF-fanatiker för att hennes avhandling ifrågasatte dieten. Varför är mat så laddat numera?  
– Maten är ett sätt att berätta vilka vi är, var vi står politiskt och vilka värderingar vi har. Avståndstagandet från industrimaten handlar inte om att den är farlig, vi använder det för att markera identitet och ta ställning ideologiskt.

Det stora flertalet verkar trots allt inte bry sig så mycket, eller?
– Det är inte så många som går ut på barrikaderna men jag tror att de flesta har en uppfattning om vilken mat de tyckerär bra och vilken de tycker är dålig.

Berätta om vad jobbar med!
– Jag jobbar huvudsakligen för institutionen för livsmedelsteknik på Lunds Universitet, där är jag lärare och forskare, dessutom är jag vid institutionen för mat- och måltidsvetenskap på Högskolan Kristianstad. Min huvudsakliga forskning handlar om emulgeringsteknik, det kan till exempel handla om storskalig produktion av majonnäs eller hur man får mjölken att vara stabil i förpackningen. Den mesta av min forskning kretsar kring maskinerna.

En del tänker kanske att du är köpt av industrin?
– Jag har ett helt kapitel som förklarar varför jag inte är köpt av industrin. Mitt syfte är inte alls att få folk att acceptera det fabrikstillverkade – det är upp till var och en. Min poäng är att man inte ska tro att den maten är farlig bara för att den kommer från en fabrik, istället ska vi försöka ta reda på vad det är som får oss att tycka illa om maten. Om man tycker att det känns onaturligt med konserveringsmedel kan man självklart välja bort det, men det finns inget som säger att det är objektivt onaturligt med den typen av mat.

I andra ändan av skalan har vi företag som försöker påstå att maten är naturlig eller hemlagad, trots att den är industriellt producerad. Vad tycker du om sånt?
– Här måste livsmedelsindustrin bli mycket tydligare. Alla som använder ordet ”naturlig” eller ”äkta” om mat är lite på gränsen till att vara lurendrejiga, man använder sig av folks fördomar kring matproduktion. Då är det bättre att beskriva hur man faktiskt har gjort maten.

Kan du förstå att folk känner sig skeptiska till långa ingredienslistor fulla med E-nummer?
– Det finns en intressant kärna hela den här i debatten. Det är inte okunnigt att ifrågasätta alla E-nummer, däremot måste vi spetsa till argumenten och förstå var motståndet kommer ifrån. Jag går inte igenom så många enskilda ingredienser i boken men jag försöker vända och vrida på kritiken och se vad som ligger bakom den, och vad som får oss att uppfatta något som naturligt eller onaturligt.

Vad är då skillnaden mellan naturlig och onaturlig mat?
– Det finns inget sätt att objektivt sätt att avgöra det på, däremot finns det psykologer som försökt utreda vad som får oss att uppfatta viss mat som naturlig eller onaturlig. Paul Rozin är en av dem, och hans slutsats är att det egentligen inte handlar om vilka molekyler som finns i maten, utan om att saker och ting som är främmande för oss, som att man inom industrin arbetar med maskiner som ser annorlunda ut jämfört med dem man har hemma.

Vilken är din egen favorit-färdigmat?
– Frysta ärter! Den typen av storskalig, effektiv snabbfrysning gör att du nästan får samma produkt hemma i köket som på åkern. 30 sekunder i kokande vatten sen är det klart – det är snabbmat i ordets sanna bemärkelse.

Foto: Johan Lindvall