“Om man kunde få svenskarna att köra tacomys, kan man få andra att göra samma sak”

Hej, Johan Krallis Anell, vad gör du på jobbet i egenskap av regeringens exportsamordnare?
– Min roll är en exportsatsning inom ramen för livsmedelsstrategin. Att den skapades berodde på att man kommit fram till att det behövdes ett tydligare grepp om livsmedelsexporten och ett starkare mandat att driva de frågorna.

Du fick jobbet för ganska exakt ett år sedan. Varför just du?
– Det berodde på att jag hade erfarenhet från regeringskansliet sen tidigare, och efter det var jag CSR-ansvarig på Livsmedelsföretagen. Där var jag även ansvarig för sex olika delbranschföreningar, som glassföreningen, kvarnföreningen och juiceföreningen. Min kännedom om livsmedelsbranschen och mitt nätverk antar jag var avgörande.

När blev du intresserad av mat och matfrågor?
– Jag är uppvuxen i Brämhult i Borås, vi hade en varmvattenkran, en kallvattenkran och en juicekran där hemma. Nu skojade jag! Jag bodde i alla fall i Brämhult tills jag var nitton. Jag har alltid lagat mycket mat och tyckt om att äta den! Min bror är fem år äldre än jag och efter skolan, innan vi gick för att träna fotboll, lagade jag mat åt oss båda två, även om det var supersimpelt. Hos mormor och morfar åt jag husmanskost efter skolan, jag tror att det skapat  ett intresse för mat. Mina föräldrars generation har inte samma fokus på maten.

Om du menar att de mest värmde upp halvfabrikat så är ju tanken att du numera ska företräda mat i tuber, burkar och andra förädlade varianter…
– Att jag hamnade i livsmedelsbranschen och fick jobba med policyfrågor var mest en tillfällighet, ingen uttalad ambition. Jag är utbildad jurist och förutom att jag sommarjobbat på Konsum i många år och gjort ett internship i Frankfurt så var mitt första jobb på jordbruksdepartementet, där koordinerade jag bland annat arbetet med den tidigare regeringssatsningen Matlandet Sverige. Under den perioden fick jag ett bra nätverk i Matsverige. Det är superroliga frågor att jobba med! Det är fascinerande att vara ute på produktionsanläggningar och även om det är förädlade produkter och industrimat, har de ofta en förankring i den region där maten produceras, det är ofta högkvalitativa varor. Det är tvärtemot vad man tror inte så jäkla stor skillnad mellan den där husmanskosten och ett förädlat livsmedel.

Vad har du uträttat hittills?
– Framför allt försöker jag få näringslivet och det offentliga att jobba närmare mer fokuserat tillsammans och bland annat arbetat fram underlaget till den förstärkta satsningen på livsmedelsexport som initierades i december förra året, vända på olika stenar och undersöka vad man kan göra ytterligare för att stärka svensk livsmedelsexport.

Hur hänger ni ihop med Business Sweden, som tidigare hette Exportrådet?
– Business Sweden är en halvstatlig myndighet där UD är huvudman, sen driver de livsmedelsexportprogrammet Try Swedish på uppdrag av Regeringen där jag ingår i styrgruppen. Det är en operativ del som tar beslut om vilka mässor vi ska delta i men även övriga aktiviteter för att öka företagens möjligheter till export. Regeringen har också gett fyra uppdrag till Business Sweden inom ramen för Livsmedelsstrategin: Att analysera exportpotentialen utifrån livsmedelssegment, att satsa på ekologiska livsmedel, att ta fram ett regionalt exportprogram där man ska identifiera företag som har en exportpotential och hjälpa dem att komma ut på exportmarknaden, och så den fjärde delen – att man har personer i USA, Canada, Sydkorea, Japan och Singapore som jobbar med livsmedelsexport och bygger ett nätverk för svenska företag.

Vilka är de viktigaste exportsatsningarna, just nu?
– Try Swedish är väldigt viktigt, det är där man skapar aktiviteter. De nya satsningarna som har gjorts med personer runtom i världen är ett nytt grepp som jag är övertygad om kommer att ge resultat – de jobbar väldigt aktivt för att vi ska få tillgång till nya tillväxtmarknader och skapa förutsättningar för branschen. Analysen är ett väldigt viktigt redskap för att bli spetsigare i arbetet. Try Swedish är väldigt viktigt, det är där man skapar aktiviteter.

Om vi zoomar in på specifika länder?
– Vi måste bli spetsigare både när det gäller prioriteringar och aktiviteter. Här har man pekat ut fjorton marknader, bland annat Tyskland, Hongkong, Japan och Kanada.

Vilken typ av produkter och råvaror har den största potentialen, enligt dig?
– Någon som är väldigt tydligt är hur långt fram Sverige ligger med ”plant based” livsmedel. Vi har charkprodukter som är vegetariska, glass gjord på både havre och soja, smoothie med havrebas. Oatly är självklart ett lok men det finns väldigt många företag i dag som jobbar med sådant och där tror jag att vi är relativt unika och har en potential att kunna nischa oss. Alkoholen är fortfarande stor, mycket beroende på the Absolut Company men här kan det även komma mindre aktörer som kan växa. Sen har vi hela smaksegmentet som Santa Maria. Om man kunde få svenskarna att köra tacomys så kan man säkert få andra marknader att göra samma sak. Det handlar om att hitta rätt koncept, precis som vi gjort med den söta cidern i England.

Vi har en ganska hög produktionskostnad i Sverige jämfört med andra länder. Hur ska vi hävda oss?
– Istället för att konkurrera med priset ska vi göra det med premium och branding – det är där vi kan hävda oss. På SIAL-mässan i Kina (som handlar om livsmedelsinnovation, reds. anm.) var det till exempel väldigt mycket snacks och chips. Där hade vi med oss OLW och Cheezedoodles. De kanske inte känns premium för dig men de kan definitivt bli det på andra marknader.

Hur jobbar ni konkret för att produkterna ska slå ute i världen?
– Vi gör olika aktiviteter för olika segment. I slutet av augusti är vi på en mässa i Hongkong som fokuserar på ekologiska livsmedel. Och i höstas initierade vi ett nytt, svensk-finskt samarbete för att öka livsmedelsexporten där vi kan nätverka och få bättre spridning på våra aktiviteter.

Om vi jämför oss med Norge och Danmark ligger vi ju extremt mycket på efterkälken när det gäller livsmedelsexport. Vad beror det på?
– Danmark och Norge har lyckats genom att fokusera på några kategorier som de driver väldigt hårt. Norge har laxen och danskarna har grisarna och ölen. På ett sätt behöver vi nog bli lite mer ”osvenska”, det är något jag försöker framhäva hela tiden. Branschen och det offentliga, alltså regering och myndigheter, måste arbeta mycket mer fokuserat och närmare varandra.

Går det framåt?
– De senaste två åren har svensk livsmedelsexport ökat, förra året ökade den med nästan 7 procent. Det går framåt!

Har du någon hjärtefråga som du driver just nu?
– Något jag känner är någon sorts hjärtefråga är att få ett bra och tydligt samarbete mellan myndigheter och näringsliv så att man kan dra åt samma håll. Sen vill jag självklart att den svenska livsmedelsexporten ska öka rejält! I den styrgruppen för Try Swedish, som jag ju ingår i, har man sagt att den svenska exportandelen ska vara 50 procent 2030 och det skulle innebära mer än en fördubbling av dagens nivå, till 107 miljarder kronor.

Kommer du att få vara kvar om vi får en ny regering vid valet i september?
– Jag är en opolitisk tjänsteman så jag får vara kvar även om regeringen blir ny. Det finns ju en blocköverskridande enighet om att Sverige ska öka exporten.

Finns det någon risk för att hela Livsmedelsstrategin skrotas om regeringen blir ny?
– Varje regering ska utarbeta en ny handlingsplan för hur man vill uppnå målen, så det kan bli så att den arbetas om och att olika satsningar ändras, avbryts eller inte blir riktigt lika långsiktiga.

Hur äter du själv nuförtiden?
– Nu är jag gift och dagens höjdpunkt är att få gå hem och laga mat. En dag utan en bra middag är ju ingen bra dag! Vi handlar nog varje dag och vi lagar mycket mat. Min fru är halvgrek så vi käkar en del grekiskt och jag lagar gärna italienskt. Jag är en av Sveriges tio bästa pastakockar, skulle jag säga.

Enligt vem?
– Enligt mig själv. Och jag har inte blivit överbevisad än!