”De var så glada över att vi tog oss tid”

Hej Sofia Herbertsson, enhetschef i Växjö, varför bestämde du dig för att lyfta måltiderna för de gamla som bor hemma och får matlåda?
– När man pratar om mat och gamla människor så handlar det nästan alltid om dem som bor på seniorboenden. Det verkar inte vara så många kommuner som jobbar med dem som bor hemma. I Växjö har vi ett stort kylmatskök som lagar mat till alla gäster som bor hemma. I snitt är det 350 portioner om dagen som körs ut men ibland kan det vara 450. Köken träffar aldrig de här personerna, så jag satt och tänkte, hur kan man lyssna av dem mer?

Hur gick det till när din tanke utvecklades till ett helt projekt?
– Vi lät totalt 70 personer ingå i projektet. De fick besvara frågor om maten och måltiderna via en enkät. Vi ställde till exempel frågor om vad man tyckte om maten, vi har alltid två rätter att välja mellan till lunch och middag och vi undrade om man var nöjd med dem. Tillsammans med ordföranden för pensionärsföreningarna gick vi också ut och berättade att vi jättegärna kom hem och pratade med dem som ville ha besök. Totalt gick vi hem till ungefär femton personer.

Vad blev du mest överraskad av under besöken?
– Det alla sa, var att det var första gången som de hade fått besök av oss och att de uppskattade detta jättemycket. Faktum är att de hade hur mycket som helst att prata om, men det handlade inte främst om maten, de var bara så glada över att vi var där och tog oss tid. Men det kom också fram vissa synpunkter som vi tog till oss.

Fanns det gamla som var missnöjda med maten?
– De som inte var lika nöjda var ofta lite sjuka och ensamma. De tyckte att det var lite tråkigare att sitta där och äta.

Hur såg det ut hemma hos de gamla?
– Miljön, färgerna och utseendet på maten – allt det där påverkar ju aptiten. Man kunde till exempel sitta och äta vid ett överfullt bord, eller också var maten var inte så fint upplagd. Vi gjorde besök vid olika tidpunkter så ibland kom hemtjänsten och levererade maten eller serverade frukost.

Vad gjorde du sen, när besöken var klara?
– Jag tänkte ju att vi måste göra något, vi vill verkligen att våra matgäster ska få en ”wow-upplevelse” när de äter sin mat. Efter att ha skrivit en rapport kontaktade jag två andra enhetschefer inom hemtjänsten för att diskutera vad vi skulle göra.

Vad kom ni fram till?
– Bland annat behövde vi ha ett tajtare samarbete med hemtjänsten för att kunna inspirera och informera dem. Vi äter ju till sjuttio procent med ögat, så vad kan man ha för tillbehör till maten? Hur utformar man mellanmålen och miljön runt omkring? Vad kan man göra för att minska nattfastan? Vi kommer att vara med på deras arbetsplatsträffar för att bättre kunna fånga upp vad som händer, under projektet. Jag har också två dietkockar, Anna och Monica, som följer med på träffarna för att ge tips om sådant som berikning och hur man ökar de gamlas aptit.

Har ni generellt ändrat ert arbetssätt?
– Ja, tanken är att vi ska åka hem till varje ny matgäst för att presentera oss själva och maten. Vi åker även hem till alla befintliga gäster som önskar det. På så vis blir det också lättare för dem att kontakta oss senare, om de har frågor.

Har ni förändrat själva maten på något sätt?
– Det stora är att man numera får välja mellan fem rätter istället för två, och en av dem är alltid vegetarisk.

Vad vill ni att allt detta ska leda till?
– Efter att projektet är över i februari ska vi utvärdera det. Vi vill att det ska utmynna i att man är väldigt nöjd med maten och allmänt gladare och friskare. Om slutrapporten inte skulle visa på några positiva effekter lägger vi ner projektet, men då kommer vi att göra något annat i stället. Man kan ju aldrig sluta utvecklas. Vi har alltid haft en väldigt hög nöjdhet när det gäller matdistributionen, men allting kan bli bättre. Om man till exempel inte vet att det finns möjlighet att välja mellan ännu fler rätter, då kanske man inte heller efterfrågar det.

Du var tidigare måltidschef i två olika kommuner. Vilken är den största skillnaden mellan att jobba med skolmat och seniormat?
– I skolan eller förskolan äter du ett mål mat plus kanske frukost och mellanmål, sen åker du hem. De som bor på särskilda boenden har ingen valmöjlighet, de måste äta vår mat vare sig de vill eller inte, så där måste maten vara den bästa. De här människorna som har jobbat och stått i hela livet bor ju där dygnet runt och är helt beroende av oss – det är vår skyldighet att göra vårt bästa när vi tar hand om dem.

Men fortfarande verkar det ha lägre status att laga barn åt gamla än åt andra grupper?
– Fast de kockar jag har här är helt fantastiska, de lagar 1500 portioner varje dag och de gör nästan allt från grunden, även köttbullar och raggmunk. De är väldigt taggade! Allt blir vad man gör det till. Men jag tycker att det är viktigt att seniormåltiderna uppmärksammas ännu mer genom tävlingar som White Guide Senior och Arla Guldko. Att vinna kan vara ett stort lyft för en kommun och det blir mer spännande att jobba i branschen. Vi som chefer måste också bli bättre på att marknadsföra vårt arbete.

Hur ska vi förändra matlådornas dåliga rykte? Ska vi ordna en tävling för dem?
– Det tycker jag! Fast matlådan i sig är förstås inte så rolig. Jag har en hel del tankar om hur man skulle kunna göra den annorlunda… men mer än så vill jag inte säga än.